I helt avsaknad av empati

Ett av de mest vedervärdiga odjuren som angriper den mänskliga anatomin är ”giktdjävulen”.

Dess attack leder till svår smärta och angriper med fördel tåleder, anklar, knän, vrister och armbågar. Utöver att initiera en infernalisk smärta, som dessutom inte tål den minsta art av kontakt, ger gikten också en rodnande svullnad och värmekänsla.

Attacken är också lömsk till sin karaktär eftersom den föredrar att angripa nattetid. För att sedan inom loppet av några timmar intensifieras till ett outhärdligt stadium.

Indirekt bovar i sammanhanget är inälvsmat, alkohol, sardiner, sardeller, ansjovis, skaldjur i salt lag, mm.

Gikten är också skoningslös och utan någon form av empati. Det kan jag konstatera efter att i 4 år levt exemplariskt ( utan alkohol och exempelvis anjovis) och varit befriad från alla former av giktattacker under den tiden.

Inte förrän i söndags natt när den lömska djävulen överföll mig och helt skoningslöst angrep mitt vänstra knä. Det värsta stället för en giktattack.

Jag är nu på bättringsvägen, men konstaterar att rättvisa inte är något naturligt

Newtons gravitationslag motbevisad

Rena empiriska resultat är fortfarande det enda som verkligen gäller som bevis. Nu kan jag också via empirisk forskning vederlägga Newtons gravitationslag.

Efter att ha slagit en gigantisk slice(vilket jag normalt sett inte gör), lyckades jag med en järn 2:a rafsa bollen 15 m ca över ett dike och genom ett snår. För att därefter, som tredje slag, slå en underbar wedge ca 110 m upp till pin.

Bollen slog ned 2 meter framför flaggan och rullade fram för att stanna, hängande, till 2/3 över hålkanten.

Förstummade men golfkunniga betraktare och vittnen var familjen Rosengren med Fido och Lena Tillman med Quinta.

Därmed hävdar jag att Newton är motbevisad.

Jag litar mer på en golfboll än ett engelskt äpple.

Maj 1985 - September 2008, RIP

 

These boots was really made for walking. De var redan en legend under sin egen livstid. Ett råmärke för "kängkvalitet" och kommer alltid att vara den enda och riktiga måttstocken för kommande kängor.

Inköpt en senvår 1985 på NK i Göteborg har dessa kängor fått uppleva mycket fram till sin hastiga bortgång i samband med ett olyckligt felsteg i en trattkantarellbacke i Fryeleskogarna.

Kängorna har fiskat torsk i Norge, gått en och annan vintrig golfrond, burit reglar ner till brygghuset, gått Lerdala runt, letat och funnit all sorts svamp, plockat äpplen, nässlor och blåbär, snickrat, grävt hål, skottat snö, lagt i båtar, besökt Tyskland och Österrike, varit på grabbhelg i Ångermanland, gått ut med hunden, huggit ved och byggt ett vedskjul, klippt gräsmattan, och mycket mycket mer.

Efter 23 års troget tjänande, i vått, kallt, varmt och torrt, är det nu slut på äventyren för dessa Salomonkängor. Det blir ingen lätt uppgift att hitta värdiga efterträdare.

Lär dig lita på din inre klocka

För att skapa lite kontrast i denna blogg versus artiklar om "high tech gadgets" kommer här ett tips som definitivt kan betraktas som mjukvara;

Är du en sådan som alltid kommer en kvart försent, ofta är ute i sista minuten eller jämt och ständigt måste kolla på din Reverso för att se hur mycket klockan är. Då kan du nu ta det lungt. Det finns bot för detta och du kan förmodligen, nästan, slänga alla klockor genom att träna upp dig att själv känna på dig vad klockan är - på minuten när.

I alla fall om man får tro WikiWho som på denna länk har ett träningsprogram som lär dig lita på din inre klocka.

"Tempus Fugit"

Galen i svamp

 

Sent under eftermiddagen idag. När fortfarande solen var uppe. Fick jag ett tvingande behov av att ge mig ut i svampskogen. Och under en timmas plockning belönades jag med kantareller, tegelröd björksopp, Karl Johan, citrongul slemskivling och rejält med tallblodriska.

Så fredagsmiddagen blev en enkel manöver. Entrecote, spenatsallad med en vinigrette och mängder av stekt blandsvamp. I morgon kommer middagen att bestå av ungsstekt färsk fisk och tallblodriska i enlighet med ett recept från kokboken med det inspirerande namnet - "Galen i Svamp".

Kanske också morgondagen bjuder på en utflykt till något ödetorp. En utflykt som kanske resulterar i en härlig äppelkaka med mycket vaniljsås till.

Large Hadron Collider?

En del kritiker befarar att experimentet med Large Hadron Collider (LHC) är så riskabelt att det kan få kraftigt oförutsedda konsekvenser för hela mänskligheten.

Det man är rädd för är bland annat att små svarta hål skall uppstå och kanske sluka hela jorden. Dessutom har det uttryckts farhågor om att en produktionen av konstiga hypotetiska partiklar, kallade stranglets, skulle kunna utlösa en omvandling av atomkärnor och att det skulle förvandla jorden till en varm, död klump.

Allt är väldigt komplext och svårt att sätta sig in i. Jag vet varken bu eller bä. Här kan ni själva försköka skapa er en uppfattning genom att läsa Cerns version. Och här kan ni hitta kritikernas argument. Kritiker som dessutom stämt Cern.

Allt detta må möjligtvis, snart, vara av akademisk karaktär eftersom vi får svaret nu den 10 september för då körs första försöket i LHC.