Vår tid kallas av många för informationssamhälle. En ny paradigm efter det att nu industrisamhället successivt försvinner. En tid där mängder av information finns tillgänglig för den som vet hur. Men samtidigt en tid där konstigt nog mängder av kunskap går upp i rök. För 40 år sedan visste tex. nästan varje liten pojke hur man gjorde en sälgpipa, att granens små skott gick att äta, var man híttade harsyra, att under torkade komockor fanns fin metmask etc. Det är inte många ungar som kan det idag.Tyvärr har jag upptäckt att samma sak sker inom golfen. Idag förevisade en ung man sin nya "driver" för mig. Jag sa: -Du har köpt dig en brassie! Den unge mannen fick något tomt i ögonen och jag förstod att hans i huvud fanns ett golfhistoriskt hål.
Jag gick efter det ut och spelade 9 hål med Kerstin Andersson och pappa Rudolf. På fjärde hålet par fem slog jag ut, spikrakt och inte som vanligt en duck hook, med min driver som var loftad som en spoon, följde upp med en fäig mashie som hamnade lite snett till höger ca 80 meter från green och slog därifrån en bra blaster som precis nådde fram till green. En relativt hyfsad långputt lämnade kvar en "karaktärsbyggare" på ca 0.5 meter eller i mitt perspektiv en gimme. Men mina partners var tysta som skogsmöss.
I rena rädslan att göra en freeze gjorde jag det omvända och med en gobble fick jag mitt par.
Ett par som ursprungligen i England kallades för bogey men som senare i USA kom att betyda ett över par och det är den betydelsen som vi i Sverige har kommit att använda.
Efter ronden funderade jag över om jag inte skulle köpa en persimmon driver i alla fall. Bara för att reta alla som spelar med klubbor som ser ut som gigantiska Big Mac och låter vid tillslaget som om det håller på att gå sönder.
Se något vackert och snart mycket sällsynt via denna länk: http://www.louisvillegolf.com/index.php/cPath/1_13
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar